Freddan hade precis sin karriärs hittills viktigaste telefonmöte. Mötet gick bra. Nu är Freddan en lycklig man. I kväll blir det vin å en liten whiskey för att fira.

Briljant Freddan.

Jag ska erkänna att min kärlek för DIF mattas av för varje år som går. Det är inte som 1995 när jag såg min första match live, DIF-DIF (Degerfors) på Stadion. Det är inte samma sak som 2002 när jag såg 26 matcher live å vi spöade skiten ur alla. Kärleken har liksom…dött…

Mattias Jonson är dock en hjälte, precis som Pa Dembo. Minns Pa Dembos debut år 2000, tappade in ett inlägg mot Brage när seriesegern i Superettan redan var bärgad.

Jag grät en skvätt i kväll när Jonson avgjorde och sköt DIF kvar. Ett avslut värdigt en mästare.

Bra Mattias och Pa Dembo.

Det här inlägget tillägnas Stockholms cyklister.

Två parkerade cyklar i bredd på trottoaren, en parkerad vid stolpen, två cyklister i bred varav en på cykelbanan och en på trottoaren.

Stockholms alla cyklister: ni kan, på fullaste allvar, dra åt helvete

Seger i dagens cupmatch. Matchen som Gud glömde.

Nu hemma efter löprundan, årets första i löpartights. Skönt för mina vader.

Bra vader Freddan.

Tillbaka för första gången på 10 år. Mycket vatten som runnit under broarna sedan dess. Om ett par månader fyller Freddan 29.

Kämpa Freddan.

Stretchar efter kvällens löptur, slår på SVT1 och ser Pekka Heino och två löpar-damer snacka löpning med tittare. Sitter på varsin pilatesboll, damerna i träningskläder och Pekka Heino i rutig (rolig) tröja.

Bra Pekka.

Hyllad som en hjälte i Denver i natt. Värdigt en mästare.

Tack Foppa. Bra Denver.

Pang.

Bra Biljo.

Som King Kong sa: Vackert.

Bra Freddan.

Konferensgästen Freddan fick fel rum, men allting blev så rätt. Tre rum och kök, PS3, fet bryggare och en fet tv.

Bra Freddan.